Bus och träning
Idag har vi varit ute på vårt lantställe igen. Det var ju flera dagar sen sist så jag var jätteglad att äntligen få komma ut dit. Jag fick springa lös och busa fritt och leka med en boll i snöre. Det var himla kul. Knäppa tanten hängde upp bollen ett par gånger och det var lite irriterande eftersom jag inte visste riktigt om det var tillåtet att hoppa och ta den. Hon ville kunna fota mig utan att jag kommer dragandes riktigt nära så fort hon hukar sig ner. Det gick sådär...
Jag har också för första gången fått bevittna tantens heta humör. Det var enda gången än så länge som jag sett henne arg på riktigt. Det var rätt läskigt så jag höll låg profil och väntade på att det skulle gå över. Jag säger bara, blir hon så ilsken på ett hus så vill jag nog inte reta henne till bristningsgränsen. Tack och lov att hon inte blivit så arg på mig någon gång. Bäst att sköta sig hädanefter.
Sedan var det dags för socialträning igen. I dag var jag väldigt uppvarvad och bölade högt då jag inte fick gå med de andra utan lååångt bakom. Tanten var irriterad och gormade om att det var mitt eget fel att vi hamnade sist. Som om det var jag som hela tiden stannade och gjorde små vändor åt fel håll. Näe då, inte jag, jag såg till att streta mig rakt framåt längst ut i kopplet i så hög fart jag kunde. Med tanke på att tanten stretade emot som balast i andra änden av snöret så är det ju tur att vi över huvud taget kom fram.
Nåja, tanten tyckte jag var duktig på slutet då jag fick ha mitt fin-halsband med tillhörande koppel på mig. Man är ju lite fåfäng ändå. Jag fick öva på att gå utan att sniffa i backen och att stå fint och titta på matte. Som när vi tävlar ungefär.
Lev fullt ut vänner!
Jag har också för första gången fått bevittna tantens heta humör. Det var enda gången än så länge som jag sett henne arg på riktigt. Det var rätt läskigt så jag höll låg profil och väntade på att det skulle gå över. Jag säger bara, blir hon så ilsken på ett hus så vill jag nog inte reta henne till bristningsgränsen. Tack och lov att hon inte blivit så arg på mig någon gång. Bäst att sköta sig hädanefter.
Sedan var det dags för socialträning igen. I dag var jag väldigt uppvarvad och bölade högt då jag inte fick gå med de andra utan lååångt bakom. Tanten var irriterad och gormade om att det var mitt eget fel att vi hamnade sist. Som om det var jag som hela tiden stannade och gjorde små vändor åt fel håll. Näe då, inte jag, jag såg till att streta mig rakt framåt längst ut i kopplet i så hög fart jag kunde. Med tanke på att tanten stretade emot som balast i andra änden av snöret så är det ju tur att vi över huvud taget kom fram.
Nåja, tanten tyckte jag var duktig på slutet då jag fick ha mitt fin-halsband med tillhörande koppel på mig. Man är ju lite fåfäng ändå. Jag fick öva på att gå utan att sniffa i backen och att stå fint och titta på matte. Som när vi tävlar ungefär.
Lev fullt ut vänner!
Ett bullefnatt tar form
Kommentarer
Postat av: Elin
Åh, vilka fina bilder! :)
Trackback
