hirosvarld

Tanten har under hela våren varit rent ut sagt urusel på att hjälpa mig uppdatera er via min blogg. Hon skyller på att hon inte haft tid. Tror väl jag så som hon träffat nya bekantskaper. Vi har haft ovanligt mycket besökare här hemma sedan sist. De trevligaste har onekligen varit hennes brorssöner som kom enbart för att hälsa på mig och beundra alla mina priser. Den ena grabben brukar faktiskt komma förbi lite då och då och är alltid lika uppskattad av mig. Sedan har tanten haft en personlig favorit. Det var han den unga, smala som ofta varit här den senaste månaden. OK, han är rätt harmlös och en sucker på att klia mig (kelade mer med mig än med tanten) så jag tycke han var godkänd. Ett tag tyckte jag dock han var här lite väl ofta och var väl så tätt intill tanten jämt så jag blev smått oroad att han var här för att stanna. Tack och lov har tanten nu åter börjat låsa om oss så han är ute ur bilden nu och jag har äntligen återfått tantens odelade uppmärksamhet.

Tävlingssäsongen rullar på och ett par turnéer har vi redan hunnit med. Den första var till tantens favoritstad Sundsvall. Hon tjatar om att det känns som att komma hem varje gång vi passerar stan. Varför hon gillar stan vet jag inte men ibland blir jag smått bekymrad över hennes passion för den staden. Ett sånt tillfälle var när hon kvittrade om att en viss butik av lite sedeslös karaktär var till salu och att det måstet vara ett omen. Jag trodde nästan att vi aldrig skulle komma hem igen. Det var dock en fantastiskt trevlig helg med underbart sällskap i form av Kalixgänget med hussar och mattar. Själva tävlingen gick sådär. Mig var det inget fel på, jag skötte mig exemplariskt i ringen och domaren sa att jag var mycket vacker. Dock gillade han inte hur mina hörntänder såg ut så han gav mig rätt och slätt ett första pris.

Nu senast tog vi med oss frallan Greta med tant och drog ner på två tävlingar efter varandra. Den första var i Vännäs och var mer för tränings skull. Därför deppade vi inte över att jag även denna gång fick ett slätt första pris. Domaren sa att jag var mycket fin och gav mig jättebra kritik men hade önskat att jag var ännu kraftigare och tog ut steget mer med bakbenen. Det sistnämnda garanterar jag var tantens fel helt och hållet eftersom hon rörde sig i snigelfart och då är det svårt att springa och sträcka ut benen ordentligt. Tack och liv tog hon lärdom för redan nästa dag så lät hon mig busa loss rejält innan uppvisning. Detta gjorde att jag kände mig så glad att jag var tvungen att bjussa publik och domare på svensk vinnarutställning i Avesta hur ett riktigt bullefnatt i utställningsringen ska se ut. Tanten var inte alls upprörd utan skrattade och hade kul. Vi kom tvåa med CK efter Bobby (ni kanske minns snygg-Bobby från Norge) i championklassen och dessutom blev jag tredje bästa hane. Tanten tyckte det var fantastiskt med tanke på att det är eliten som tävlar om svensk vinnartitel. Vi hade en mycket trevlig dag och jag låg mest på första parkett i skuggan och spanade på alla skitläckra minibulle brudar. Sist på dagen deltog jag och tanten i en domarexamination och det var superbra träning. Efter flera uppvisningar och noga bedömande av oss så placerade den blivande domaren och hennes två mentorer mig i topp tre tillsammans med dagens två svenska vinnare. Det ni!

 Lev fullt ut vänner!

Detta kallas miljöträning, ibland är livet så hårt...


Tantens brorssöner




Ute och badar i maj



Tantens pappa, en av mina stora favoriter



Njuter av hotellvistelsen i Sundsvall





Vännäs Nationella







Avesta, Sv Vinnare 2010